Thailand

Nu sticker vi till Thailand. Jag tre veckor. Åsa fem. Vi kommer bland annat att spendera tiden på denna båt. Hurra!

Bästa dan på året

Min nya, röda, superfina födelsedagskamera

Jag har haft världen bästa födelsedag! Vaknade av kardemummakaffe, saffransgifflar och skönsång från världens bästa Åsa. Fick en finfin snygg kamera av Åsa och ett helt färskt MIG-spel av svärmor. Sen fick jag bestämma allt. Jag bestämde:

- snooooza och slötitta på SvT Play. Jag lurade Åsa att jag kunde alla svar i på Spåret. Hon var skitimponerad tills jag berättade att jag sett det avsnittet tidigare.
- lunchburgare på Mississippi Inn.
- snooooza och kela med katten.
- toppenmiddag på Roxy och eftersittning med bästa Lotta och köksErik.

Hela dagen har det ringt och smsat massa människor som sagt, skrivit och sjungit så snälla saker. Att fylla år är ju värsta boosten för självkänslan.

Nu packning inför morgondagens Kinaresa. Ihhhh, det ska bli så kul!

Obehaglig syskonkärlek

Syskonkärlek i juletid


Ett annat syskonpar som gillar varandra

Laila Bagge och Niclas Wahlström gör MQs nästa reklamkampanj. Snuskigt värre! De ser ju ut som syskon. Det gjorde de där som sjöng i melodifestivalen också. Vad hette de nu... Just det ja, Fame (himla famous de är idag...).

Jag tycker att det är läskigt med folk som ser ut som syskon och sjunger kärlekslåtar eller hånglar offentligt! Sluta! Nu!

Umeå, björkarnas stad

Postterminalen i Umeå - ett arkitektoniskt landmärke...

Idag är jag i Umeå. Jag och kollegan Lois har utbildning på Postterminalen. Som alltid fascineras jag av hur härliga postisarna är. Alla är glada och stolta över sina jobb. Och de verkar ha så roligt också.

Umeå är mörkt och molnigt. Ser inga björkar. Inte en enda liten fjällbjörk ens en gång. Ser ingenting. Mycket mörkt...

Anders Björck ny i Drontosaurkyrkogården

En Drontosaur...

... och en till Drontosaur...

Ja, jag vet att man inte ska kritisera sina konkurrenter. Och ja, jag vet att man inte ska kasta sten i glashus.

Men hur tänker JKL när de anställer idel gamla politikerfarbröder. Jag fattar att det ger medieutrymme. Och kanske en och annan kontakt. Men hur spännande är det? Och hur kul skulle det vara att ta sin morgonkopp och möta en fjällig, grå Drontosaur i korridoren. Jag skulle nog mest bli rädd. Lite rädd för Drontosauren så klart. Men mest rädd för ledningens strategi...

Kvällslektyr

Kvällslektyr

Åsa och jag är olika. Verkligen olika. Jag är helt normal och hon är... ja vad ska jag säga... Åsa är Åsa.

När vi gick och la oss i kväll fotade jag vår kvällslektyr. Jag har helt normalt och naturligt senaste numret av Svensk Damtidning (den Kungliga damtidningen). Och Åsa, hon ba... "jag är-värsta-intellektuella-och-läser-endast-den-finaste-av-den-fina-finlitteraturen.

Eftersom jag gärna vill lära känna "FINA" Åsa googlade (eller som svärmor säger "gågglade") jag den där boken hon läser. Jag älskar Åsa sååååå mycket, men efter att ha läst tre rader av Wikipedias beskrivning av hennes kvällslektyr så vet jag inte riktigt...

Först ett kort utdrag ur min kvällslitteratur:

"Prinsessan Madeleine är sagolikt vacker i sina galaklänningar av alla de slag. Förra månaden slog hon till exempel knock out på Childhoodgalan i New York med sin himmelsblåa kreation (bild 6). Men vilken är din favorit?"

Intressant eller hur? Och nu Åsas litteratur. Om ni orkar så håll till godo:

"The Egyptian (Sinuhe egyptiläinen, Sinuhe the Egyptian) is a historical novel by Mika Waltari. It was first published in Finnish in 1945, and in an abridged English translation by Naomi Walford in 1949.
The Egyptian is the first, and the most successful, of Waltari's great historical novels. It is set in a fascinating period of Egyptian history, mostly during the reign of Pharaoh Akhenaten of the 18th Dynasty, whom some have claimed to be the first monotheistic ruler in the world.
The hero of the novel is not Akhenaten, however, but the fictional character Sinuhe, the royal physician, who tells the story in exile after Akhenaten's fall and death. Apart from incidents in Egypt, the novel charts Sinuhe's travels in then-Egyptian dominated Syria (Levant), Mitanni, Babylon, Minoan Crete, and among the Hittites.
The main character of the novel is named after that of an ancient Egyptian text commonly known as The Story of Sinuhe. The original story dates to a time long before that of Akhenaten: texts are known from as early as the 12th dynasty.
Supporting historical characters include the old Pharaoh Amenhotep III and his conniving favorite wife Tiy, the wife of Akhenaten Nefertiti, the listless young Tutankhamun (King Tut) who succeeded as Pharaoh after Akhenaten's downfall, and the two common-born successors who were, according to this author, integral parts of the rise and fall of the Amarna heresy of Akhenaten, the priest and later Pharaoh Ay, and the warrior-general and then finally Pharaoh Horemheb. Though never appearing onstage, throughout the book the Hittite King Suppiluliuma I appears as a brooding threatening figure of a completely ruthless conqueror and tyrannical ruler.
Although Waltari employed some poetic license in combining the biographies of Sinuhe and Akhenaten, he was otherwise much concerned about the historical accuracy of his detailed description of ancient Egyptian life and carried out considerable research into the subject. The result has been praised not only by readers but also by egyptologists.
Waltari had long been interested in Akhenaten and wrote a play about him which was staged in Helsinki in 1938. World War II provided the final impulse for exploring the subject in a novel which, although depicting events that took place over 3000 years ago, in fact reflects the contemporary feelings of disillusionment and war-weariness and carries a pessimistic message of the essential sameness of human nature throughout the ages. The threatening King Suppiluliuma has many of the overtones of Hitler.
Such a message evoked a wide response in readers in the aftermath of the World War, and the book became an international bestseller, topping the bestseller lists in the USA in 1949. It remained the most sold foreign novel in the US before its place was taken over by The Name of the Rose, by Umberto Eco. The Egyptian has been translated into 40 languages."

Gäääääääääääääääääääääääääääääsp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Finfin döskalle

Igår var Karin och Emelie hemma på middag. Oj vilken fin snöbollen-döskalle-ljuslykta jag fick av Emsan.

Vinstlotten är min!

Nya familjemedlemmen Disko - till höger i bild

I förrgår byggde Åsa om vårt kök. I FÖRRGÅR!!!!!!! På EN (säger 1) dag!!!!! Helt plötsligt har den nya familjemedlemmen Disko flyttat in. OCH vi har fått jättefina hyllor till kokböckerna. Åhhhh, vad fint det blev! Hurra!

Jobbar hemma

Den största fördelen med att jobba hemma är att jag ibland kan gå in i sovrummet och glutta på de två finaste.

Toppentips för lyckad skiva

Många finfina tips

På Ornö-pensionärernas årliga loppis fyndade jag bland annat "Bjudningsboken, med menyer, dukningar och gästbok" från 1969. En toppenbok med många bra tips. Det bästa kan vara detta som återfinns i kapitlet "Om gästerna vill roas!"

"GO GO-DANS
Spela modern dansmusik. Alla dansar individuellt, även de äldre, som alltid varit vana att dansa i par, ja även de som aldrig dansat tidigare deltar i dessa rytmiska rörelser. Alla som vill dansa deltar, ingen behöver sitta mot sin vilja. Den eller de som börjar ska vara skickliga och få även de helt ovana att dansa med, var för sig, bakom eller vid sidan av varandra. Vidtala gärna en rutinerad go go-dansare att komma en stund, om inte ungdomarna i familjen anser sig ha tillräcklig auktoritet för att få med de äldre. Det kan vara värt att betala en slant för att få inspirerande ledning."

Jo jo, så sant som det var sagt!

IDIOT!!!!!!

TV4:s sportkommentator Patrick Ekwall är en idiot! Om detta råder inget tvivel efter kvällens citat när han pratade om Allsvenskan:

"Nästan, exakt, prick klockan 17.00..."

Den som uttrycker sig så borde inte få prata i tv. Eller prata alls för den delen!

Me! A Lumber jack?

Sheriffen Måns med mannens bästa accessoar


Jag, Åsa och vår manskör

I helgen var Måns och Berit på Ornö för att fälla träd. Himla kul var det och hey, hi, hoooo vad fint det blev.

Åsa brukar säga att jag ser ut som en Lumber jack, men jag vet inte jag. I helgen verkade åtminstone hon mer road av trädfällning än jag. Jag tvingade mig istället med svärmor på Ornö-pensionärernas loppis. Vi fikade och jag fyndade en finfin gul och grön bricka (5:-), en lite för stor tavla som en avlägsen släkting till Åsa gjort (100:- vilket var ett rån!), två böcker om hur man ordnar bra fester (se separat inlägg) och ett glaskakfat som med fördel kan användas till snittar (25:-). Tyvärr visade det sig att det var svärmor som skänkt kakfatet...

Strängt välkomnande

Igår när jag kom hem satt de här stränga småknattarna och väntade innanför dörren. Åsa hade varit stan.

Henke

Jag älskar Henke Larsson. Verkligen! Men nu får han ju ändå ge sig. Vad sa han egentligen vid avtackningen på Olympia i går?

"Man är en ganska cool kille men nu känns det som om man börjar gråta"

Hallå Henke!!!!! Är det du eller nån annan som är en cool kille? Och vem är det egentligen som börjar gråta? Och började nån gråta? Eller kändes det bara så?

Butler intervjuas av fienden

Butte vilar...

Min favorithund Butler har fått en digital revival hos fienden antihusdjusbloggen. Läs intervjun med honom här. Se även lästipset Butlers blogg...

En galning går lös!

Idag var det blåbärssmak...

Min kollega Johan är en galen feeder som bakar muffins varje kväll och har med sig till jobbet. Någon måste ta mjölpåsen ifrån honom! NU!

Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå...

Dalstugan behöver renoveras


Åsa renoverar


Addis vilar

Helgen har spenderats på Ornö. Åsa är glad som en speleman eftersom hon får bygga, mura, såga, kakla, fila, stämma och dreja eller vad det nu är man gör när man renoverar ett hus. Addis och jag satt mest framför brasan i stora huset. Hon sov och jag "jobbade".

Ornöbo?

Ebba en härlig sommardag


Ebba i morse...

Åsa och jag hade storslagna planer på att bo på Ornö under oktober. Jag såg framför mig hur jag skulle gå omkring i skogen, rosig om kinderna och med solsken i blick. Att ta färja-buss-pendel till jobbet kändes helt naturligt. Ett pittoreskt inslag i att vara skärgårdsbo helt enkelt...

Well, riktigt så pittoreskt är det inte att gå upp i totalmörker, leta efter bilen med ficklampa, gå ombord på bilfärja i ösregn och snålblåst, sitta i ful-loungen under vattnet på Ebba, springa till bussen på Dalarö, trängas på väg till stan och slutligen åka t-bana med äckliga människor (ok, det sista ska inte lastas skärgården). Nä, nästa resa till Ornö går inte förrän på fredag.

Addis och jag packar

Addis älskar att ligga på rena kläder i små utrymmen.
Nypackade resväskan är perfekt!

Om åtta timmar lyfter planet till Mallis! Åsa har gått och lagt sig och jag packar. Ska bli precis hur härligt som helst. Sea View Terrace room väntar oss på Esplendido.

Min tjej är JÄTTEKONSTIG!

I morse kl 06.50 hade Åsa lite tid över innan hon skulle åka till sista arbetsdagen för säsongen. Vad göra? Själv skulle jag sova, ta en kopp te till eller kanske slötitta i tidningen. Åsa valde att städa bakom spisen. MYCKET märkligt!

Take away vs. hemlagat

Hemlagad pizza är ok...


...men köpepizza är sju helvetes mycket godare.
Plus att man slipper diska.

Nu har jag har sett två avsnitt av SvTs "Snabbare än snabbmat" och ja, det är underhållande. Men NEJ, det är inte sanningsenligt!

Programmet går ut på att man kan laga samma mat som man beställer från sin lokala "pizza/schnitzel/thai- leverantör", you name it, billigare, snabbare och godare. Ja, jag kan köpa deras olika kriterierna:

Ja, jag kan laga billigare mat än de kan...
Ja, jag kan göra det snabbare de kan...
Ja, mitt krubb blir godare än deras...

Men allt sammantaget? Well, jag vet inte...

I varje program vinner så klart kocken och fast-food stället står med skägget i brevlådan. "Åh vad trist. Vår mat är dyr, långsam och äcklig!".

MEN... här vill jag lyfta oppostionens krogiga pekfinger:
1. Att handla ingredienserna räknas inte in i tiden.
2. När du beställer take away kan du göra massor av saker medan du väntar på maten. Några förslag: lägga pussel, städa, kela med katten, knulla med nån du tycker om, jobba, ta en fika, koka marmelad, läsa nyheter för en gammal blind gumma... You name it!
3. Disken! Disken, hallå! Hur kan man över huvudtaget jämföra take-away med hemlagat utan att räkna in disken?

Nej, säger jag! When your in the mood (aka bakfull eller bara väldigt trött): hemlagat är bra, men take-away är bättre. Take-away is the shit!

Rikstönt!

Visst ser hans huvud löjligt litet ut

Jag fattar inte Christer Fuglesang hypen. Mycket indikerar att han är den största tönten på jorden. Och i rymden!

1. Christer är inte bara austronaut, han är också partikelfysiker...


2. Christers största intressen är schack, frisbee (!) och läsning. Vadå läsning? Menar han att läsa? Vad som helst eller? Christer: jag är partikelfysiker och jag gillar att läsa telefonkatalogen (hm, inser att det snart är omöjligt att använda telefonkatalogen som exempel...)


3. Christer kallar sig rymdambassadör. Ungefär som Evert Ljusberg kallar sig president över Jämtland...


4. En av de svåraste sakerna Christer ska göra i rymden är att lyfta en grej som väger 800 ton. Meh hallå, vad hände med tyngdlösheten???


5. Christer förbereder sin rymdpromenad med att lyssna på Evert Taube. "Fuglesang han skuttar med ett skratt ur sin raket"?


6. Christer har tagit med sig en del personliga saker till rymden som betyder mycket för honom:
   - Wargentinmedaljen (nåt krafs från vetenskapsakademien)
   - Neutralinomjukis (ett mjukisdjur från Cern!!!!)
   - Polhemsmedaljen (Nåt slags pris för teknisk innovation)
   - Replika av medaljen för Nobels Fredspris (Meh hallå!!!! En replika!!!!)
   - Schackpjäs (EN? Hur kul blir det egentligen för Christer att spela schack i rymden?)

Ja, hur ska man egentligen sammanfatta Sveriges nya rikshjälte? En medaljkåt, schackspelande och frisbeekastande partikelfysiker. Cooooooooolt. Verkligen!

Stackars lilla Adde-Sladd

Addis tycker det är tråååååååååkigt när jag jobbar...

Lilla katten har varit i slagsmål. Antagligen med fula, dumma grannkatten Musse. Men det kan också vara med den stoooora grävlingen som huserar i Vitan och ibland kommer ner på besök. Ett bett genom kinden och ett djupt, varfyllt hål i gommen. Inte konstigt att hon hade svårt att äta och dricka. Efter veterinärens nedsövning, renspolning och uppvaknande (nej, det var inte veterinären som vaknade...) bar det hem igen.

Veterinärens råd för att få Addis att börja äta igen var att mosa hennes allra bästa mat och blanda med vatten. Åsa tog alltså med färsk piggvar hem som vi kokte och gav Addis. Det gillade hon bättre än gamla vanliga sejen som brukar serveras.

Nu äter hon som vanligt, men är galet sur för att hon får medicin och för att hon inte får gå ut. I morse hade hon bajsat ned hela badrumsgolvet. Åsa hävdar att hon inte gör det med vilje. Jag är övertygad om att det är en hämnd och att hon passade på just idag när Åsa är bortrest så att stackars JAG måste skura bajs.

Hummerfrossa

Levande, glad hummer...


Dödskamp...


Mmmmmm...

Jag har världens bästa flickvän! Jaja, jag vet att jag tjatar om det, men det är faktiskt sant. I förrgår eftermiddag sms:ade hon "Är det ok om vi kokar och äter hummer i morgon?" Hm, vad svarar man då?

"Nää, jag har tvättid."

"Computer says no..."

Hummersvullot var fabulöst! Men lite läskigt. Mörkblå stora humrar med sorg i ögonen, kippande efter andan (tyckte jag det verkade som). Hårdnackade Åsa mördade dem gladeligen i kitteln. Själv stod jag bredvid och fick lite obehagliga Hans-och-Greta-vibbar...

Well, det var galet gott. Konstigt hur snabbt min medkänsla med den asätande skalbaggen som helt nyss levnadsglatt viftade med klorna försvann. Skirat smör och pepparrot gör tydligen susen...

Faktiskt helt magiskt

It´s like magic...

I förrgår när jag träffade fina AS var hon så galet snygg. Faktiskt om möjligt snyggare än vanligt. Det var nånting med hennes ögon...

Och ja, jag är antagligen den långsammaste personen på norra delen av jordklotet. ALLA känner tydligen till Fiberwig. Denna bisarrt bra produkt. Nu har jag testat och det blir faktiskt precis sådär som i reklamfilmerna. Ögonfransarna växer så att man ser det. Jag skäms lite över att skriva detta, men samtidigt är det såååå amazing att jag inte kan låta bli. Och nej, Springtime har inte Fiberwig-kontot.

Helgen

Mandelkremla - god!


Pepparkremla - giftig...

Helgen spenderades på Ornö. Mycket guppig båtfärd från Dalarö, men C körde som vanligt som en Gudinna. Jag var bara lite rädd. Sen grill, vin och sömn.

Lördag svampplockning med Svärmor. Jag kan tre svampar - vanlig kantarell (typ Hr Kantarell), röd flugsvamp och trattkantarell. Svärmor kan många. Jag försöker lära mig:

Jag (entusiastiskt): Kolla! Är inte det där en mandelkremla?
Svärmor (neutralt): Jo antagligen. Smaka om den smakar mandel.
Jag (efter en ganska stor tugga): Mmm, det smakar ok.

Här ska sägas att det inte smakade nåt särskilt och att jag svarade så mest för att göra Svärmor glad, för sen...

Jag (spottande och fräsande): Fy i helvete vad äckligt det var! Jag tror jag dör! Det bränner i hela munnen!!!!!
Svärmor (lömskt): Aha, då var det antagligen en pepparkremla. Den är giftig. Den ska man inte äta.

Tur att helgen även innehöll kräftor, middag på Roxy och gosande med katten.

Orimlig prioritering!

Fridrott-VMs värsta fiende

Gårdagens VM-kväll var ju helt galet bra. Och då tänker jag inte primärt på Usain Bolts tid på 200 meter. Jaja, det var väl ganska bra. Men man är som van nu. Annat var det med damernas höjdfinal. Vilken rysare! Och vilken uppvisning av Blanka Vlasic.

En mycket konstig sak hände under höjdhoppets upplösning. Åsa började helt plötsligt dammsuga. Meh hallå!!!!! Hur tänkte hon då? Eftersom jag inte dammsugit (eller städat öh) de senaste tre veckorna var det inte riktigt läge att börja gorma att jag blev störd. Slugt nog lyckades jag dock få henne att stänga av med jämna mellanrum med argument som "Blanka måste förbereda sig" eller "Ariane vill helst ha alldeles tyst när hon ska hoppa".

Hela dammsugsdebaclet gav mig så dåligt samvete att jag hetsade ren all disk av bara farten. Jag är verkligen en fin människa!

Hungriga vargar

Vill se ut så här, men...


... känner mig så här

Shit vad läskigt det är med nya kollegor som är:

unga
snygga
begåvade
hungriga

... och dessutom trevliga. Obehagligt många såna på jobbet just nu gör att jag känner mig:

gammal (snart 40)
ful (se bilden ovan)
dum (för sent att studera utomlands eller ta dubbelexamen. Eller examen ö.h. för den delen...)
fortfarande hungrig, men på ostmackor etc. (= fortfarande fet)

Tuuuuungt

Mjuka kläder är alltid skönast...

Har nästan genomlidit en hel vecka tillbaka på jobbet. Sjukt jobbigt att behöva gå upp ur sängen, ta på kläder (som inte är gjorda i väldigt mjukt tyg) OCH borsta tänderna. Allt innan lunch! Så ska väl inte jag behöva ha det?

Tänker mycket på hur jag ska kunna tjäna skitmycket pengar utan att behöva arbeta. Funderar på att starta en religion.

Näst sista dagen i frihet...

Bästa svägerskan Gertrud med Lise


Ännu finare bild på Lise & Gertrud

Känner stark motvilja att börja jobba igen i övermorgon. Igår fantastisk konsert (som vanligt) med Lise och bästa svägerskan Gertrud i Vitan. Varje gång jag ser dem blir jag helt galet imponerad och ja, jag grinar en skvätt också. Särskilt när Lise drar fram pianot och de sjunger "Vi" (deras version av "She" av Charles Aznavour).

Idag helt härligt lat dag. Skönaste sängen nästan hela dan. Gick upp med Åsa 05.00, sen zzzzzzzzzzzzzzzz. Vaknade lagom till Sommar med Jan Guillou. Oväntat kul och självironiskt tycker jag. Några timmar tillsammans med vacka Åsa och sen drinkar en masse med M & C på bästa Roxy.

Ja, jag vet att det låter patetiskt, men det har varit en mycket kärleksfull dag/kväll.

Fortfarande semester

Addis, här utan gyttjiga tassar

Trött Åsa

Fortfarande semester vilket i min värld innebär vakna 05.00 när Åsa går upp. Låtsasvaken en halvtimme tills Åsa åker till jobbet. Sen zzzzzzzzzzzzzz till 09.00. Tyvärr som vanligt bara dårar på Ring P1. Vad är det med det programmet? Dagens (eller snarare evighetens) mysterium: varför kan det aldrig ringa nån normal människa dit? Kunde lyckligtvis somna om och vaknade till nya Meny. Bajs säger jag till Alexandra Zazzi och hennes käcka klimatsmarta mat. Saknar verkligen gamla Meny och fattar inte varför SR måste förnya hela tiden. Varför kan inte Meny få vara Meny? Jag saknar Karin och Öland. Somnade om efter typ tio minuter och vaknade till Sommar med en gammal tysk. Intressant till en början, men sen tyckte jag nog att han villade bort sig lite. Som tur var somnade jag om igen och vaknade till härliga programmet Korrespondenterna. Denna vecka Lars Palmgren. Ganska bra. Sen frukost, dusch och avfärd till middag med härliga kollegorna E och K på Brasserie Bobonne. Bra, men inte galet bra. Ankleverterrine (med Sauternes så klart), fiskgryta (med Petit Chablis) och tre ostar (med Châteauneuf-du-Pape). Kasst när servitrisen presenterar en av ostarna som "det är typ en getost". Dessutom var "typ-en-getost" inte mogen. Och vi fick fråga efter bröd och sylt till osten. Hur som helst härligt pga sällskap och vin.

Nu natten med svt24 och katten som springer in och ut med sjukt leriga tassar. Funderar en hel del på vilken dynga hon traskar runt i för att få såååå gyttjiga fötter. Jag tvångstorkar tassar, hon surar.

Om mindre än en timme vaknar vackra Å och nästa dag börjar...

Back in the blogging business

Jo, jag har bestämt mig för att börja blogga igen. Blev så galet inspirerad när jag läste vännen Cs fina blogg.

Sommaren har varit fantastisk. Bara sol, bad, sov och mat känns det som. Har genom Å upptäckt Stockholms finfina skärgård på Ornö. Dessutom första sommaren sen jag var typ 12 som jag haft lååååång semester.

Idag slappande i solen och sen några glas på bästa kvarterskrogen Sjöjungfrun med vackra Å , svåger A, svägerska G och lilla A. Nu vaktar jag kattens nattutflykt. Idioten Musse är tillbaka i stan och vill döda fina Addis (vår katt alltså). Musse har inga skrupler och sitter på sitt feta arsle utanför vår dörr och väntar på att få spöa Addis. Meh hallå!!!! Det är ju Addis revir, säger jag. Tyvärr sitter Addis mest under soffan och gnyr. Hon är ingen vidare värst bra revirpinkare vår katt...