Thailand

Nu sticker vi till Thailand. Jag tre veckor. Åsa fem. Vi kommer bland annat att spendera tiden på denna båt. Hurra!

Bästa dan på året

Min nya, röda, superfina födelsedagskamera

Jag har haft världen bästa födelsedag! Vaknade av kardemummakaffe, saffransgifflar och skönsång från världens bästa Åsa. Fick en finfin snygg kamera av Åsa och ett helt färskt MIG-spel av svärmor. Sen fick jag bestämma allt. Jag bestämde:

- snooooza och slötitta på SvT Play. Jag lurade Åsa att jag kunde alla svar i på Spåret. Hon var skitimponerad tills jag berättade att jag sett det avsnittet tidigare.
- lunchburgare på Mississippi Inn.
- snooooza och kela med katten.
- toppenmiddag på Roxy och eftersittning med bästa Lotta och köksErik.

Hela dagen har det ringt och smsat massa människor som sagt, skrivit och sjungit så snälla saker. Att fylla år är ju värsta boosten för självkänslan.

Nu packning inför morgondagens Kinaresa. Ihhhh, det ska bli så kul!

Obehaglig syskonkärlek

Syskonkärlek i juletid


Ett annat syskonpar som gillar varandra

Laila Bagge och Niclas Wahlström gör MQs nästa reklamkampanj. Snuskigt värre! De ser ju ut som syskon. Det gjorde de där som sjöng i melodifestivalen också. Vad hette de nu... Just det ja, Fame (himla famous de är idag...).

Jag tycker att det är läskigt med folk som ser ut som syskon och sjunger kärlekslåtar eller hånglar offentligt! Sluta! Nu!

Umeå, björkarnas stad

Postterminalen i Umeå - ett arkitektoniskt landmärke...

Idag är jag i Umeå. Jag och kollegan Lois har utbildning på Postterminalen. Som alltid fascineras jag av hur härliga postisarna är. Alla är glada och stolta över sina jobb. Och de verkar ha så roligt också.

Umeå är mörkt och molnigt. Ser inga björkar. Inte en enda liten fjällbjörk ens en gång. Ser ingenting. Mycket mörkt...

Anders Björck ny i Drontosaurkyrkogården

En Drontosaur...

... och en till Drontosaur...

Ja, jag vet att man inte ska kritisera sina konkurrenter. Och ja, jag vet att man inte ska kasta sten i glashus.

Men hur tänker JKL när de anställer idel gamla politikerfarbröder. Jag fattar att det ger medieutrymme. Och kanske en och annan kontakt. Men hur spännande är det? Och hur kul skulle det vara att ta sin morgonkopp och möta en fjällig, grå Drontosaur i korridoren. Jag skulle nog mest bli rädd. Lite rädd för Drontosauren så klart. Men mest rädd för ledningens strategi...

Kvällslektyr

Kvällslektyr

Åsa och jag är olika. Verkligen olika. Jag är helt normal och hon är... ja vad ska jag säga... Åsa är Åsa.

När vi gick och la oss i kväll fotade jag vår kvällslektyr. Jag har helt normalt och naturligt senaste numret av Svensk Damtidning (den Kungliga damtidningen). Och Åsa, hon ba... "jag är-värsta-intellektuella-och-läser-endast-den-finaste-av-den-fina-finlitteraturen.

Eftersom jag gärna vill lära känna "FINA" Åsa googlade (eller som svärmor säger "gågglade") jag den där boken hon läser. Jag älskar Åsa sååååå mycket, men efter att ha läst tre rader av Wikipedias beskrivning av hennes kvällslektyr så vet jag inte riktigt...

Först ett kort utdrag ur min kvällslitteratur:

"Prinsessan Madeleine är sagolikt vacker i sina galaklänningar av alla de slag. Förra månaden slog hon till exempel knock out på Childhoodgalan i New York med sin himmelsblåa kreation (bild 6). Men vilken är din favorit?"

Intressant eller hur? Och nu Åsas litteratur. Om ni orkar så håll till godo:

"The Egyptian (Sinuhe egyptiläinen, Sinuhe the Egyptian) is a historical novel by Mika Waltari. It was first published in Finnish in 1945, and in an abridged English translation by Naomi Walford in 1949.
The Egyptian is the first, and the most successful, of Waltari's great historical novels. It is set in a fascinating period of Egyptian history, mostly during the reign of Pharaoh Akhenaten of the 18th Dynasty, whom some have claimed to be the first monotheistic ruler in the world.
The hero of the novel is not Akhenaten, however, but the fictional character Sinuhe, the royal physician, who tells the story in exile after Akhenaten's fall and death. Apart from incidents in Egypt, the novel charts Sinuhe's travels in then-Egyptian dominated Syria (Levant), Mitanni, Babylon, Minoan Crete, and among the Hittites.
The main character of the novel is named after that of an ancient Egyptian text commonly known as The Story of Sinuhe. The original story dates to a time long before that of Akhenaten: texts are known from as early as the 12th dynasty.
Supporting historical characters include the old Pharaoh Amenhotep III and his conniving favorite wife Tiy, the wife of Akhenaten Nefertiti, the listless young Tutankhamun (King Tut) who succeeded as Pharaoh after Akhenaten's downfall, and the two common-born successors who were, according to this author, integral parts of the rise and fall of the Amarna heresy of Akhenaten, the priest and later Pharaoh Ay, and the warrior-general and then finally Pharaoh Horemheb. Though never appearing onstage, throughout the book the Hittite King Suppiluliuma I appears as a brooding threatening figure of a completely ruthless conqueror and tyrannical ruler.
Although Waltari employed some poetic license in combining the biographies of Sinuhe and Akhenaten, he was otherwise much concerned about the historical accuracy of his detailed description of ancient Egyptian life and carried out considerable research into the subject. The result has been praised not only by readers but also by egyptologists.
Waltari had long been interested in Akhenaten and wrote a play about him which was staged in Helsinki in 1938. World War II provided the final impulse for exploring the subject in a novel which, although depicting events that took place over 3000 years ago, in fact reflects the contemporary feelings of disillusionment and war-weariness and carries a pessimistic message of the essential sameness of human nature throughout the ages. The threatening King Suppiluliuma has many of the overtones of Hitler.
Such a message evoked a wide response in readers in the aftermath of the World War, and the book became an international bestseller, topping the bestseller lists in the USA in 1949. It remained the most sold foreign novel in the US before its place was taken over by The Name of the Rose, by Umberto Eco. The Egyptian has been translated into 40 languages."

Gäääääääääääääääääääääääääääääsp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Finfin döskalle

Igår var Karin och Emelie hemma på middag. Oj vilken fin snöbollen-döskalle-ljuslykta jag fick av Emsan.

Vinstlotten är min!

Nya familjemedlemmen Disko - till höger i bild

I förrgår byggde Åsa om vårt kök. I FÖRRGÅR!!!!!!! På EN (säger 1) dag!!!!! Helt plötsligt har den nya familjemedlemmen Disko flyttat in. OCH vi har fått jättefina hyllor till kokböckerna. Åhhhh, vad fint det blev! Hurra!

Jobbar hemma

Den största fördelen med att jobba hemma är att jag ibland kan gå in i sovrummet och glutta på de två finaste.

Toppentips för lyckad skiva

Många finfina tips

På Ornö-pensionärernas årliga loppis fyndade jag bland annat "Bjudningsboken, med menyer, dukningar och gästbok" från 1969. En toppenbok med många bra tips. Det bästa kan vara detta som återfinns i kapitlet "Om gästerna vill roas!"

"GO GO-DANS
Spela modern dansmusik. Alla dansar individuellt, även de äldre, som alltid varit vana att dansa i par, ja även de som aldrig dansat tidigare deltar i dessa rytmiska rörelser. Alla som vill dansa deltar, ingen behöver sitta mot sin vilja. Den eller de som börjar ska vara skickliga och få även de helt ovana att dansa med, var för sig, bakom eller vid sidan av varandra. Vidtala gärna en rutinerad go go-dansare att komma en stund, om inte ungdomarna i familjen anser sig ha tillräcklig auktoritet för att få med de äldre. Det kan vara värt att betala en slant för att få inspirerande ledning."

Jo jo, så sant som det var sagt!

IDIOT!!!!!!

TV4:s sportkommentator Patrick Ekwall är en idiot! Om detta råder inget tvivel efter kvällens citat när han pratade om Allsvenskan:

"Nästan, exakt, prick klockan 17.00..."

Den som uttrycker sig så borde inte få prata i tv. Eller prata alls för den delen!

Me! A Lumber jack?

Sheriffen Måns med mannens bästa accessoar


Jag, Åsa och vår manskör

I helgen var Måns och Berit på Ornö för att fälla träd. Himla kul var det och hey, hi, hoooo vad fint det blev.

Åsa brukar säga att jag ser ut som en Lumber jack, men jag vet inte jag. I helgen verkade åtminstone hon mer road av trädfällning än jag. Jag tvingade mig istället med svärmor på Ornö-pensionärernas loppis. Vi fikade och jag fyndade en finfin gul och grön bricka (5:-), en lite för stor tavla som en avlägsen släkting till Åsa gjort (100:- vilket var ett rån!), två böcker om hur man ordnar bra fester (se separat inlägg) och ett glaskakfat som med fördel kan användas till snittar (25:-). Tyvärr visade det sig att det var svärmor som skänkt kakfatet...

Strängt välkomnande

Igår när jag kom hem satt de här stränga småknattarna och väntade innanför dörren. Åsa hade varit stan.

Henke

Jag älskar Henke Larsson. Verkligen! Men nu får han ju ändå ge sig. Vad sa han egentligen vid avtackningen på Olympia i går?

"Man är en ganska cool kille men nu känns det som om man börjar gråta"

Hallå Henke!!!!! Är det du eller nån annan som är en cool kille? Och vem är det egentligen som börjar gråta? Och började nån gråta? Eller kändes det bara så?

Butler intervjuas av fienden

Butte vilar...

Min favorithund Butler har fått en digital revival hos fienden antihusdjusbloggen. Läs intervjun med honom här. Se även lästipset Butlers blogg...

En galning går lös!

Idag var det blåbärssmak...

Min kollega Johan är en galen feeder som bakar muffins varje kväll och har med sig till jobbet. Någon måste ta mjölpåsen ifrån honom! NU!

Hej hå, hej hå, vi nu till gruvan gå...

Dalstugan behöver renoveras


Åsa renoverar


Addis vilar

Helgen har spenderats på Ornö. Åsa är glad som en speleman eftersom hon får bygga, mura, såga, kakla, fila, stämma och dreja eller vad det nu är man gör när man renoverar ett hus. Addis och jag satt mest framför brasan i stora huset. Hon sov och jag "jobbade".

Ornöbo?

Ebba en härlig sommardag


Ebba i morse...

Åsa och jag hade storslagna planer på att bo på Ornö under oktober. Jag såg framför mig hur jag skulle gå omkring i skogen, rosig om kinderna och med solsken i blick. Att ta färja-buss-pendel till jobbet kändes helt naturligt. Ett pittoreskt inslag i att vara skärgårdsbo helt enkelt...

Well, riktigt så pittoreskt är det inte att gå upp i totalmörker, leta efter bilen med ficklampa, gå ombord på bilfärja i ösregn och snålblåst, sitta i ful-loungen under vattnet på Ebba, springa till bussen på Dalarö, trängas på väg till stan och slutligen åka t-bana med äckliga människor (ok, det sista ska inte lastas skärgården). Nä, nästa resa till Ornö går inte förrän på fredag.

Addis och jag packar

Addis älskar att ligga på rena kläder i små utrymmen.
Nypackade resväskan är perfekt!

Om åtta timmar lyfter planet till Mallis! Åsa har gått och lagt sig och jag packar. Ska bli precis hur härligt som helst. Sea View Terrace room väntar oss på Esplendido.

Min tjej är JÄTTEKONSTIG!

I morse kl 06.50 hade Åsa lite tid över innan hon skulle åka till sista arbetsdagen för säsongen. Vad göra? Själv skulle jag sova, ta en kopp te till eller kanske slötitta i tidningen. Åsa valde att städa bakom spisen. MYCKET märkligt!