Fantastiska erbjudanden!

På senare tid har mina Spam ändrat karaktär. Tidigare var de mest av typen här-kan-du-ladda-ned-några-nakna-brudar-med-big-boobs. Gäääääsp! Men sedan några veckor tillbaka har Spamen blivit nästintill poetiska, fortfarande med samma slags innehåll (tror jag), men de gör mig mycket gladare på nåt sätt. Eller vad sägs om "Change your sexual life completely to be an action man." Låter lockande... Eller den väldigt omtänksamma "We are here for your penis! You´ll like it!" Andra är väldigt konkreta, som "A real man should have a real penis. Here it is!" Litet grann undrar man var den är. I mailet?

Mina två favoriter just nu är definitivt:
"Trust our wonder medicine and your penis will sursprise you." Men vill man verkligen det?
och
"Your new sexual world is waiting for it´s leader!". Jojo, det där sista lät intressant!

Outhärdligt tråkiga saker

En del saker är tråkigare att göra än andra. Det tar till exempel emot extra mycket när jag ska bädda med rena lakan. Det spelar ingen som helst roll hur skönt det är att sova i en nybäddad säng.

Jag måste verkligen tvinga mig själv att inte bli en riktig snusk-slusk, för när jag tänker efter är det ju sjukt trist att borsta tänderna, tvätta håret och smörja in sig också. Men ännu, ännu tristare är det trots allt att såga. Åhh, vad jag är glad att jag slipper såga så ofta.

Måste man prata i taxin?

Jag åker mycket taxi, men vet ändå aldrig riktigt hur jag ska bete mig. Ofta sätter jag mig i framsätet eftersom jag vill ta igen för alla de nesliga tillfällen då jag som lillsyrra i bästa fall fick en del av baksätet i bilen - i sämsta fall hänvisad till golvet (ja, detta var långt före informationsfilmerna om elefanter i baksätet).

Jag har aldrig tänkt på framsätet som en acceptans för de där låååånga litaniorna från taxichauffören, men nu har jag förstått att det är så det är. Baksäte = jag vill inte snacka. Framsäte = det är helt ok att du babblar sönder mina trumhinnor (gärna med rasistiska reflexioner kring Stockholmstrafiken...).

Därför min stora förvåning och ångest häromdagen då jag åkt taxi till ett möte i 15 minter och tagit tillfället i akt att koppla av och lyssna på musik i min mp3. När vi kommer fram talar taxichauffören med ledsen röst:

Han: du lyssnade på musik under resan va?
Jag: ja
Han: jo, jag förstod det efter ett tag när jag hade försökt prata med dig. Men du svarade ju inte.

Meh!!! Det är väl ändå inte meningen att man ska ha dåligt samvete för uteblivet samtal om man från början sätter sig i baksätet?

Unga män och deras överkroppar

En sak jag uppmärksammat (utan att faktiskt titta särkilt noga) är att unga män, typ mellan 25 och 35 har väldigt långa överkroppar nu för tiden. Eller är det deras ben som blivit korta? Är det genetiskt, eller bara en konsekvens av ett mode? Så många frågor. Så få svar!

Det långa hårets Lars Adaktusson

Våndas över frisyrval. När jag äntligen lyckats övertala frisör-Bina om att det faktiskt är en bra idé att klippa av allt mitt långa hår blir jag plötsligt tveksam. Men ju längre tid man har samma frisyr, desto svårare blir det att byta. Man blir som fångad i sin frisyr. Om inte håret faller nu kommer jag bli det långa hårets Lars Adaktusson.

Kappahl och Richard Gere

Jag gillar Kappahls nya reklam med Richard Gere. Men jag har förstått att tolkningarna av den är väldigt olika. Häromdagen hade jag en ganska animerad diskussion med en vännina där hon tyckte det kändes jättedeppigt att kvinnan i filmen hela tiden tänker bort det hon har för att istället fantisera om Richard Gere. Själv tänker jag att hon, när hon ser sin man och alla andra män i sin omgivning, ser "sina egna" Richard Geres som säger "you look great". Jag tycker det är toppen med reklam som får dig att se din egen vardag i ett bättre sken.

MonIca & Icanders

Häromdagen kom jag att tänka på ICAs gamla handlarpar MonIca och Icanders. Hur tänkte ICA egentligen när de stekte dem? MonIca och Icanders är ju sjukt mycket coolare än Ica-Stig.

Per-Ola Karlsson på Stockholms företagsminnen har skrivit mer.

Clowner

Ja, jag vet att det är old news att clowner är världsaltets läskigaste (förutom mimare alltså), men jag kan ändå inte låta bli att varna för att åka till Helsingborg i mitten av oktober:

16–18 november
Clownfest med Svensk Clowncirkel
För fjärde gången firar Helsingborg Clownfest i samarbete med Svensk Clowncirkel, en organisation som samlar många av Sveriges professionella clowner och clowngrupper. Föreställningar för skolan och offentliga föreställningar ges på Dunkers Kulturhus, utställningsmaterial från olika samarbeten presenteras och familjemingel och gästspel för alla åldrar utlovas. Detaljprogram klart i oktober. Kom och var med och upplev att clowner är mer än röda näsor. Detaljprogram färdigt v 43.

Jepp, clowner är definitivt mer än röda näsor... de är ren och skär ångest! Min största clownångest upplevde jag dagen efter min 30-årsdag. Jag hade haft fest och var trött och ganska bakisrädd. Lyfte på dörrmattan när jag städade den mycket stökiga fest-lägenheten och hittar en pin med en galet glad clown och budskapet "Clowner utan gränser!" Att medelåldern börjar på det sättet är väl ändå inte rättvist?

Bitterhet i Facebooks kölvatten...

Facebook är konstigt. Några iakttagelser:

1. Facebook är som högstadiet. Flest kompisar och glammigast sida (= skåp i högstadiet) vinner. Resultatet bli att man (jepp, jag också) tackar ja till/bjuder in folk man nästan inte vet namnet på att vara kompis.
2. Facebook passar utmärkt för att kokettera med sin upptagna, busy och hektiska livsstil. Statusmeddelandena hos mina vänner är för det mesta av typen "NN is very tired from working night and day" eller "NN is running from work to a very hardcore hour of spinning".
3. Facebook gör mig litet ledsen. Ibland när man går in på kompisars sida med most-likely applikationen inser man att man överhuvudtaget inte finns med på deras listan. Då blir man ju litet ledsen. Nähä. Jag är tydligen inte most likely att vare sig göra dig extra glad eller festa som ett djur. Jag är tydligen inte most likely att göra nånting som är värt att minnas what so ever.

Jag spår bitterhet i Facebooks kölvatten...