Måste man prata i taxin?

Jag åker mycket taxi, men vet ändå aldrig riktigt hur jag ska bete mig. Ofta sätter jag mig i framsätet eftersom jag vill ta igen för alla de nesliga tillfällen då jag som lillsyrra i bästa fall fick en del av baksätet i bilen - i sämsta fall hänvisad till golvet (ja, detta var långt före informationsfilmerna om elefanter i baksätet).

Jag har aldrig tänkt på framsätet som en acceptans för de där låååånga litaniorna från taxichauffören, men nu har jag förstått att det är så det är. Baksäte = jag vill inte snacka. Framsäte = det är helt ok att du babblar sönder mina trumhinnor (gärna med rasistiska reflexioner kring Stockholmstrafiken...).

Därför min stora förvåning och ångest häromdagen då jag åkt taxi till ett möte i 15 minter och tagit tillfället i akt att koppla av och lyssna på musik i min mp3. När vi kommer fram talar taxichauffören med ledsen röst:

Han: du lyssnade på musik under resan va?
Jag: ja
Han: jo, jag förstod det efter ett tag när jag hade försökt prata med dig. Men du svarade ju inte.

Meh!!! Det är väl ändå inte meningen att man ska ha dåligt samvete för uteblivet samtal om man från början sätter sig i baksätet?