Fantastiska erbjudanden!

På senare tid har mina Spam ändrat karaktär. Tidigare var de mest av typen här-kan-du-ladda-ned-några-nakna-brudar-med-big-boobs. Gäääääsp! Men sedan några veckor tillbaka har Spamen blivit nästintill poetiska, fortfarande med samma slags innehåll (tror jag), men de gör mig mycket gladare på nåt sätt. Eller vad sägs om "Change your sexual life completely to be an action man." Låter lockande... Eller den väldigt omtänksamma "We are here for your penis! You´ll like it!" Andra är väldigt konkreta, som "A real man should have a real penis. Here it is!" Litet grann undrar man var den är. I mailet?

Mina två favoriter just nu är definitivt:
"Trust our wonder medicine and your penis will sursprise you." Men vill man verkligen det?
och
"Your new sexual world is waiting for it´s leader!". Jojo, det där sista lät intressant!

Outhärdligt tråkiga saker

En del saker är tråkigare att göra än andra. Det tar till exempel emot extra mycket när jag ska bädda med rena lakan. Det spelar ingen som helst roll hur skönt det är att sova i en nybäddad säng.

Jag måste verkligen tvinga mig själv att inte bli en riktig snusk-slusk, för när jag tänker efter är det ju sjukt trist att borsta tänderna, tvätta håret och smörja in sig också. Men ännu, ännu tristare är det trots allt att såga. Åhh, vad jag är glad att jag slipper såga så ofta.

Måste man prata i taxin?

Jag åker mycket taxi, men vet ändå aldrig riktigt hur jag ska bete mig. Ofta sätter jag mig i framsätet eftersom jag vill ta igen för alla de nesliga tillfällen då jag som lillsyrra i bästa fall fick en del av baksätet i bilen - i sämsta fall hänvisad till golvet (ja, detta var långt före informationsfilmerna om elefanter i baksätet).

Jag har aldrig tänkt på framsätet som en acceptans för de där låååånga litaniorna från taxichauffören, men nu har jag förstått att det är så det är. Baksäte = jag vill inte snacka. Framsäte = det är helt ok att du babblar sönder mina trumhinnor (gärna med rasistiska reflexioner kring Stockholmstrafiken...).

Därför min stora förvåning och ångest häromdagen då jag åkt taxi till ett möte i 15 minter och tagit tillfället i akt att koppla av och lyssna på musik i min mp3. När vi kommer fram talar taxichauffören med ledsen röst:

Han: du lyssnade på musik under resan va?
Jag: ja
Han: jo, jag förstod det efter ett tag när jag hade försökt prata med dig. Men du svarade ju inte.

Meh!!! Det är väl ändå inte meningen att man ska ha dåligt samvete för uteblivet samtal om man från början sätter sig i baksätet?

Unga män och deras överkroppar

En sak jag uppmärksammat (utan att faktiskt titta särkilt noga) är att unga män, typ mellan 25 och 35 har väldigt långa överkroppar nu för tiden. Eller är det deras ben som blivit korta? Är det genetiskt, eller bara en konsekvens av ett mode? Så många frågor. Så få svar!

Det långa hårets Lars Adaktusson

Våndas över frisyrval. När jag äntligen lyckats övertala frisör-Bina om att det faktiskt är en bra idé att klippa av allt mitt långa hår blir jag plötsligt tveksam. Men ju längre tid man har samma frisyr, desto svårare blir det att byta. Man blir som fångad i sin frisyr. Om inte håret faller nu kommer jag bli det långa hårets Lars Adaktusson.

Kappahl och Richard Gere

Jag gillar Kappahls nya reklam med Richard Gere. Men jag har förstått att tolkningarna av den är väldigt olika. Häromdagen hade jag en ganska animerad diskussion med en vännina där hon tyckte det kändes jättedeppigt att kvinnan i filmen hela tiden tänker bort det hon har för att istället fantisera om Richard Gere. Själv tänker jag att hon, när hon ser sin man och alla andra män i sin omgivning, ser "sina egna" Richard Geres som säger "you look great". Jag tycker det är toppen med reklam som får dig att se din egen vardag i ett bättre sken.

MonIca & Icanders

Häromdagen kom jag att tänka på ICAs gamla handlarpar MonIca och Icanders. Hur tänkte ICA egentligen när de stekte dem? MonIca och Icanders är ju sjukt mycket coolare än Ica-Stig.

Per-Ola Karlsson på Stockholms företagsminnen har skrivit mer.

Clowner

Ja, jag vet att det är old news att clowner är världsaltets läskigaste (förutom mimare alltså), men jag kan ändå inte låta bli att varna för att åka till Helsingborg i mitten av oktober:

16–18 november
Clownfest med Svensk Clowncirkel
För fjärde gången firar Helsingborg Clownfest i samarbete med Svensk Clowncirkel, en organisation som samlar många av Sveriges professionella clowner och clowngrupper. Föreställningar för skolan och offentliga föreställningar ges på Dunkers Kulturhus, utställningsmaterial från olika samarbeten presenteras och familjemingel och gästspel för alla åldrar utlovas. Detaljprogram klart i oktober. Kom och var med och upplev att clowner är mer än röda näsor. Detaljprogram färdigt v 43.

Jepp, clowner är definitivt mer än röda näsor... de är ren och skär ångest! Min största clownångest upplevde jag dagen efter min 30-årsdag. Jag hade haft fest och var trött och ganska bakisrädd. Lyfte på dörrmattan när jag städade den mycket stökiga fest-lägenheten och hittar en pin med en galet glad clown och budskapet "Clowner utan gränser!" Att medelåldern börjar på det sättet är väl ändå inte rättvist?

Bitterhet i Facebooks kölvatten...

Facebook är konstigt. Några iakttagelser:

1. Facebook är som högstadiet. Flest kompisar och glammigast sida (= skåp i högstadiet) vinner. Resultatet bli att man (jepp, jag också) tackar ja till/bjuder in folk man nästan inte vet namnet på att vara kompis.
2. Facebook passar utmärkt för att kokettera med sin upptagna, busy och hektiska livsstil. Statusmeddelandena hos mina vänner är för det mesta av typen "NN is very tired from working night and day" eller "NN is running from work to a very hardcore hour of spinning".
3. Facebook gör mig litet ledsen. Ibland när man går in på kompisars sida med most-likely applikationen inser man att man överhuvudtaget inte finns med på deras listan. Då blir man ju litet ledsen. Nähä. Jag är tydligen inte most likely att vare sig göra dig extra glad eller festa som ett djur. Jag är tydligen inte most likely att göra nånting som är värt att minnas what so ever.

Jag spår bitterhet i Facebooks kölvatten...

Volumiously challenged

Smokingfester är svåra grejer. Att svara på frågan "Vad har man på sig" är ju lätt som en plätt. Den svåra frågan är var man hittar den där snygga klänningen? Särskilt om man inte är size 0 (vilket Trinny och Susannah i BBCs What not to wear antagligen hade uttryckt som volumiously challenged).

Hoppet står till Östermalm. Där kanske jag kan hitta nåt. Det finns ju ändå plenty av ganska volumiösa svärmödrar (typ) som måste gå på bröllop och smokingfester. Nåväl, om jag inte hittar nåt på Östermalm finns det ganska många ställen i närheten där jag kan trösta sig med en drink.

Åh nej, jag håller sakta men säkert på att bli en tjock, drinkpimplande östermalmsk svärmor!

Det autistiska huset

I dagens SvD finns en artikel om att man tar på sig ett stort ansvar när man köper ett gammalt torp. Byggnadsantikvariern Vicki Wenander säger bland annat:

"Jag brukar råda folk till att inte göra någonting när huset väl är köpt. Låt objektet berätta sin historia."

Jag undrar så vad mitt torp försöker säga mig med gräset som växer ur golvet/väggen i köket. Varför kan inte Brunnsstugan tala ett västerländskt kulturspråk? Kanske är det autistisk.

Kalhyggen - svar på tal

Min kompis Cina vet svar på alla naturfrågor. Så här gick vår mailväxling i frågan:

Cina: Jag tror att man sparar träd för djurens skull, t.ex. kan det ju bo en uggla där, och småkryp.
Jag: Ugglan förstår jag, men varför kan inte småkrypen bo i stubbarna?
Cina: För att det kanske är en sort småkryp som gillar att bo i död ved
(goth-krypen) och en annan sort som gillar att bo i träd?

Kalhyggen

Kan någon tala om varför man alltid lämnar några träd kvar när man gör ett kalhygge. Det måste ju finnas en anledning. Rent estetiskt vore det väl ändå bättre att ta bort alla när man ändå håller på?

Saker jag glömmer med vintern

Varje år kommer det en dag på hösten då jag blir varse saker jag glömt med hösten/vintern sedan förra året. Att jag får elektriska stötar av i princip allt - till och med träbitar, att håret blir elektriskt och står rakt upp - hela dagen, att skinnet i ansiktet blir så torrt att det nästan trillar av och att tungan fastnar på isglassen.

Å andra sidan är det snart december och då är det både min födelsedag, julafton och nyårsafton. Värsta bästa!

Dumma, dumma Kollikock-Mulle

En gång när jag var liten rev jag loss litet mossa från en sten och satt och pillade med. Då sa skogsmulle:

"Kollikock! Det tar 80 år för den där mossan att växa tillbaka. Det där var inte bra gjort!"

Nu har jag kollat upp det där och det är inte sant. Mossa växer mycket snabbare. Ganska taskigt att säga så för det skapade faktiskt en hel del barnaångest. Rätt åt Mulle att han numera är helt utkonkurrerad av World of Warcraft!

Barn som farthinder

Skolpoliser är gulligt. Men varje dag när jag passerar Årstas tänker jag på hur farligt det måste vara för de små barnalungorna med alla avgaser. Och hur lätt de kan bli överkörda. Men bilarna saktar ju in när det står en skitgullig liten unge i orange regncape mitt i gatan. Fyller onekligen sin funktion som farthinder.

Tindra och Blossa

Jag blev så sugen på glögg när jag läste om den nya Tindra. Namnet är toppen. Tindra och Blossa. Det är ju precis, precis så man vill vara i juletid. Tindrande med blossande kinder. Längtar, längtar, längtar!

Smal med vita tänder...

I morgon får jag nycklarna till mitt alldeles egna lilla torp. Brunnen är full med kolibakterier och extrema mängder fluor. Gissa jag kommer bli size 0 och samtidigt få extremt vita tänder. Fort som en fart. Kanske öppnar jag en modellskola på den sörmländska landsbygden...

Snygga unga religiösa

De frireligiösa har hottat upp sig himla mycket tycker jag. Alla är snygga, unga och lite sexy. Knutby är ju klassiskt - unga skitsnygga och, verkar det, relativt promiskuösa. Häromdagen satt jag på bussen två säten ifrån ett frälsispar. De var sådär fräscha och glada så att jag nästan blev rädd. Undrar om de aldrig är ledsna. Om de blir det kanske de spelar "Ovan där". Det måste vara alla tiders klämmigaste sång. Ska försöka komma ihåg den nästa gång det blir grått.

Nej, nej, nej!

Käre gode Gud, säg att det är ett skämt! Foppatoffeln tar över världen. Nu som skjorta! Snälla, låt mig slippa! Jag vill inte.