Addis och jag packar

Addis älskar att ligga på rena kläder i små utrymmen.
Nypackade resväskan är perfekt!

Om åtta timmar lyfter planet till Mallis! Åsa har gått och lagt sig och jag packar. Ska bli precis hur härligt som helst. Sea View Terrace room väntar oss på Esplendido.

Min tjej är JÄTTEKONSTIG!

I morse kl 06.50 hade Åsa lite tid över innan hon skulle åka till sista arbetsdagen för säsongen. Vad göra? Själv skulle jag sova, ta en kopp te till eller kanske slötitta i tidningen. Åsa valde att städa bakom spisen. MYCKET märkligt!

Take away vs. hemlagat

Hemlagad pizza är ok...


...men köpepizza är sju helvetes mycket godare.
Plus att man slipper diska.

Nu har jag har sett två avsnitt av SvTs "Snabbare än snabbmat" och ja, det är underhållande. Men NEJ, det är inte sanningsenligt!

Programmet går ut på att man kan laga samma mat som man beställer från sin lokala "pizza/schnitzel/thai- leverantör", you name it, billigare, snabbare och godare. Ja, jag kan köpa deras olika kriterierna:

Ja, jag kan laga billigare mat än de kan...
Ja, jag kan göra det snabbare de kan...
Ja, mitt krubb blir godare än deras...

Men allt sammantaget? Well, jag vet inte...

I varje program vinner så klart kocken och fast-food stället står med skägget i brevlådan. "Åh vad trist. Vår mat är dyr, långsam och äcklig!".

MEN... här vill jag lyfta oppostionens krogiga pekfinger:
1. Att handla ingredienserna räknas inte in i tiden.
2. När du beställer take away kan du göra massor av saker medan du väntar på maten. Några förslag: lägga pussel, städa, kela med katten, knulla med nån du tycker om, jobba, ta en fika, koka marmelad, läsa nyheter för en gammal blind gumma... You name it!
3. Disken! Disken, hallå! Hur kan man över huvudtaget jämföra take-away med hemlagat utan att räkna in disken?

Nej, säger jag! When your in the mood (aka bakfull eller bara väldigt trött): hemlagat är bra, men take-away är bättre. Take-away is the shit!

Rikstönt!

Visst ser hans huvud löjligt litet ut

Jag fattar inte Christer Fuglesang hypen. Mycket indikerar att han är den största tönten på jorden. Och i rymden!

1. Christer är inte bara austronaut, han är också partikelfysiker...


2. Christers största intressen är schack, frisbee (!) och läsning. Vadå läsning? Menar han att läsa? Vad som helst eller? Christer: jag är partikelfysiker och jag gillar att läsa telefonkatalogen (hm, inser att det snart är omöjligt att använda telefonkatalogen som exempel...)


3. Christer kallar sig rymdambassadör. Ungefär som Evert Ljusberg kallar sig president över Jämtland...


4. En av de svåraste sakerna Christer ska göra i rymden är att lyfta en grej som väger 800 ton. Meh hallå, vad hände med tyngdlösheten???


5. Christer förbereder sin rymdpromenad med att lyssna på Evert Taube. "Fuglesang han skuttar med ett skratt ur sin raket"?


6. Christer har tagit med sig en del personliga saker till rymden som betyder mycket för honom:
   - Wargentinmedaljen (nåt krafs från vetenskapsakademien)
   - Neutralinomjukis (ett mjukisdjur från Cern!!!!)
   - Polhemsmedaljen (Nåt slags pris för teknisk innovation)
   - Replika av medaljen för Nobels Fredspris (Meh hallå!!!! En replika!!!!)
   - Schackpjäs (EN? Hur kul blir det egentligen för Christer att spela schack i rymden?)

Ja, hur ska man egentligen sammanfatta Sveriges nya rikshjälte? En medaljkåt, schackspelande och frisbeekastande partikelfysiker. Cooooooooolt. Verkligen!

Stackars lilla Adde-Sladd

Addis tycker det är tråååååååååkigt när jag jobbar...

Lilla katten har varit i slagsmål. Antagligen med fula, dumma grannkatten Musse. Men det kan också vara med den stoooora grävlingen som huserar i Vitan och ibland kommer ner på besök. Ett bett genom kinden och ett djupt, varfyllt hål i gommen. Inte konstigt att hon hade svårt att äta och dricka. Efter veterinärens nedsövning, renspolning och uppvaknande (nej, det var inte veterinären som vaknade...) bar det hem igen.

Veterinärens råd för att få Addis att börja äta igen var att mosa hennes allra bästa mat och blanda med vatten. Åsa tog alltså med färsk piggvar hem som vi kokte och gav Addis. Det gillade hon bättre än gamla vanliga sejen som brukar serveras.

Nu äter hon som vanligt, men är galet sur för att hon får medicin och för att hon inte får gå ut. I morse hade hon bajsat ned hela badrumsgolvet. Åsa hävdar att hon inte gör det med vilje. Jag är övertygad om att det är en hämnd och att hon passade på just idag när Åsa är bortrest så att stackars JAG måste skura bajs.