I slutet av min semester, på lågvarv, tänker jag på hur osmart Stockholms utrotningsenhet är. Ja, jag vet att kaniner i stadsmiljö är ungefär som råttor och duvor, bara med snyggare outfit. Men hur smart är det att i SvD säga saker som ”Förra veckan när jag var ute som hastigast blev det 35 kaniner på två morgnar. Problemet är att man får gå fram och tillbaka och leta tillfällen när man kan skjuta. ”
Ojojojoj, vad ledsen jag är för er skull…
Som sagt, jag vet att de är skadedjur, men när jag ser de där små, små, små svarta kaninerna vill jag bara ta hem dem, mata dem och krama jättehårt (easy Lennie, easy…) Och ja, jag vet att om jag inte skärper mig kommer jag antagligen att dö omgiven av 74 kaniner (och förhoppningsvis några marsvin) som, om det går lång tid innan någon hittar mig, har börjat äta av min kropp. I så fall kommer det också att växa träd in genom lägenhetsfönstren. Uhu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar