Jag gillar inte att gå till tandläkaren och ganska ofta tänker jag på vilka slags människor det är som väljer att bli tandläkare. Jag tänker att man kanske fastnat i det där stadiet av barndomen när man ofta lekte begravning och på allvar övervägde om det var moraliskt korrekt att döda en myra för att sedan få arrangera en begravning (eller var det bara jag...). Kommer inte ihåg om det var den ogreppbara tanken på döden eller själva arrangerandet av ceremonin som lockade. Antagligen ceremonin eftersom mina myrbegravningar alltid hade ett ganska utagerande middagsmoment med efterföljande dans.
Vid tvekan om tandläkares bevekelsegrunder läs här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar