Levande, glad hummer...
Dödskamp...
Mmmmmm...
Jag har världens bästa flickvän! Jaja, jag vet att jag tjatar om det, men det är faktiskt sant. I förrgår eftermiddag sms:ade hon "Är det ok om vi kokar och äter hummer i morgon?" Hm, vad svarar man då?
"Nää, jag har tvättid."
Hummersvullot var fabulöst! Men lite läskigt. Mörkblå stora humrar med sorg i ögonen, kippande efter andan (tyckte jag det verkade som). Hårdnackade Åsa mördade dem gladeligen i kitteln. Själv stod jag bredvid och fick lite obehagliga Hans-och-Greta-vibbar...
Well, det var galet gott. Konstigt hur snabbt min medkänsla med den asätande skalbaggen som helt nyss levnadsglatt viftade med klorna försvann. Skirat smör och pepparrot gör tydligen susen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar